Jag behöver inte en kaka till

Så var vi hemma igen efter ett par fina dagar hos svärmor, som avslutades med frukost av den större modellen hos Andreas gammelpäron.
Det är något med föräldrar och mor/ far- föräldrar, en av deras största uppgifter för sina vuxna barn är att anklaga dom för att vara för tunna och få i dem en portion extra?
Men seeee på mig, inte kan någon titta på mig och verkligen tycka att jag behöver ta en kaka till!? Hahaha…

Igår fick jag en för mig ny norsk rätt, fårikål. Inte helt överraskande är det får och kål!
Får är något jag faktiskt aldrig ätit innan jag mötte Andreas, och det gråa köttet fäst kvar på benknotorna ser ju inte direkt inbjudande ut, men jag har ändå snällt smakat och fått se mig överbevisad att jag tycker om får. Så även fårikål, där behövde det inte tjatas om att jag skulle ta mig en portion extra 😉
Det blev dock lite livat när vi skulle gå och lägga oss och vi inser att sängen har dubbeltäcke.
Andreas bara “Men mamma, ger du oss kål till middag och ger oss ett dubbeltäcke, hur tänkte du nu?”
Jag höll på att dö av skratt och hotade med att dra upp täcket över ansiktet på honom när han somnat, min typ av humor, haha.. Svärmor blev lite bekymrad och lovade att styra separata täcken till nästa besök, och det gick bra, vi överlevde natten båda två 😄

Nu har jag precis varit på gymmet, inte så jättekul nu sista veckorna, men jag försöker hålla ihop det som hållas kan. Dessutom går tiden lite fortare när jag gör någon aktivitet utanför lägenheten.

Jag och bumpy kämpar på 😅

Advertisements

15år

Imorse när jag vaknade så startade jag med att ge mig själv en high five, för idag har jag varit mamma i 15år och den “lilla pojken” är förutom i livet också i ett väldigt gott skick!
Han har växt från en liten blond gladfis som alltid haft en förkärlek till bus och practical jokes, till en låååång snygg ung man som alltid imponerar med sin envisa företagsamhet, ett ödmjukt sätt och varma hjärta, men som aldrig tappat sitt sinne för humor.

Han är ett enastående exemplar av människa❤️

Så hurra för min fantastiska Liam idag 🎈

Måndag

Jag, Andreas och Stella är på besök hos svärmor i ett par dagar.
Nu är det kvällen och jag ligger i framstupa sidoläge på soffan med Stella medans Andreas monterar upp en ny taklampa i köket.
Jag försökte hjälpa till genom att sitta på bänken och hålla i skruven, men jag blev så yr av att se på att jag gav mig själv en time out, hehe…

Under dagen har vi varit på dagspa, otroligt skönt att guppa runt i perfekt tempererat vatten och känna mig viktlös.
Att jag trivdes bäst i vattnet var dels på grund av viktlösheten, men lika mycket på grund av att min kropp växt ur bikinin.
Googla “sideboob” och “tanga“, och så tänker ni det på en höggravid kropp, där har ni mig! Tadaaa, kan hända att jag gett någon besökare mardrömmar…
Jag försökte röra mig så osynligt som möjligt, men redan när jag slängde handduken på en relaxstol så säger svärmor “eh.. Madde du tappade något...” och där har mina trosor tydligen åkt snålskjuts i handduken och låg nu mitt på golvet!!
Reaktionen “Oops… Får jag lägga dem i din väska? De är rena…!
Alltså jag måste ju ändå vara dröm svärdottern, haha…

Stella har dock vunnit dagens lågpris när hon smet ut i trädgården och glatt smaskade i sig kattbajs, jag höll på att kräkas när jag såg vad hon höll på med.
Jag bar in henne och tvättade munnen på henne, hon tog illa upp över behandlingen, och har först flera timmar senare gått med på att ligga bredvid mig igen.
Men efter den måltiden så har jag inte tagit det speciellt hårt att bli ignorerad av henne! Haha…
Men hon har varit väldigt gullig att se på avstånd, för hon har fått tag på en gammal napp hon sprungit runt och lekt och snuttat med under dagen. Givetvis under uppsikt, även om hon är äcklig så älskar vi henne 😅❤️

Fars dag

Idag är det söndag, det regnar ute, men allra mest är det Fars dag!

Jag har en väldigt fin samling pappor i mitt liv.
Min egen pappa som är så snäll att han ibland är dum, haha… Trots att det är långt mellan oss så ställer han alltid upp på alla sätt han kan!

Barnens pappa, trots att vi inte alltid är överens så tycker jag med handen på hjärtat att han är den bästa pappan till våra killar!

Och så den blivande pappan, Andreas. Som redan första kvällen jag mötte honom fick mig tänka “Vilken fin man, vilken fantastisk pappa han verkar vara!”
Han har ju också barn sen “före oss”, min goa bonusdotter, och det gick inte att gå miste om att hon är hans största skatt i livet.

Och nu, flera år tillsammans senare när vi bor ihop som en modern familj, så finns det inga tvivel, han ÄR världens bästa pappa.

Och jag är så tacksam för hur han stöttat mig under hela graviditeten, det kan inte vara lätt att stå bredvid med humörsvängningar, high and low, att försöka sätta sig in i fysiska utmaningar, och ALDRIG tappa tålamodet.
Bara lyssnar, älskar mig och gör allt för att underlätta.
Han får mig känna mig som att jag gör det viktigaste jobbet i hela världen att vara gravid, och Oliver är så efterlängtad från första stund vi andades att vi kunde tänka oss försöka att få ett barn ❤️

Lyllo mig och lyllo barnen som har just honom ❤️

Fortfarande en gris

Fredag kvæll och i garderoben ligger en nyinkøpt klænning i storlek “tight men passande på gravid” då jag trodde att vi skulle på fødelsedagsfest på en champagnebar ikvæll.
Men istællet sitter jag ensam hemma i mjukisklæder med en chipsskål inom ræckhåll, och min andra halva ær ute och flyger.
Livet med en pilot ær inte alltid (eller vældigt sællan) så glammigt som ryktet kan sæga. Alltid snabba ændringar och man måste gilla att ha egentid!
Jaja, klænningen var fin, men som man sæger i Værmland, “Du kan sminka en gris, men det ær fortfarande en gris!
Jag ær høggravid och en champagnebar ær verkligen inte ett naturligt stælle før mig just nu, haha… jag kunde ju gått dit sjælv, men nær Andreas drog ivæg på jobb så føll det sig vældigt naturligt att det blev “VI kommer inte“.

Men nu ær jag lovad att kommande dagar ska han vara hemma med mig. Middag, bio och en tur på dagspa ær planerat, det ær vi verkligen værda båda två ❤

 

Lite skör

Så var det måndag igen, från att vara hela familjen samlad och en så socialt festlig helg till att vara helt ensam hemma, jag känner mig nästan bakfull!

Men idag har formen på det här preggot varit under all kritik, så det var passande att jag bara hade mig själv (och hunden) att ta hand om.
Jag var en tur till min läkare på eftermiddagen för en check av den dalande formen den senaste tiden.
Det nedersta revbenet på ena sidan ställer till med en hel del dumheter för mig, men som det mesta när man är gravid så är det helt normalt och tyvärr inget att göra åt.
De tror att det är hormonerna som gör mig “skör”, enkelt sammanfattat typ som bäckenlossning även i revbenet.

Men blodtryck, blodprov och hjärtljuden på Oliver var fint, så det är jag glad för ❤️

En liten selfie från väntrummet är det roligaste jag kan bjuda på i bildväg idag, hehe

Babyshower

Gårdagen bjød på en rejæl øverraskning då mina vænner anordnat en babyshower før mig, och jag hade inte en aning!
Jag vet ju om konceptet och har væl tænkt tanken att jag har mænniskor runt omkring mig som ælskar att fira det som firas kan, men jag har inte sett några tecken på att något skulle vara på gång?
Vi hade ju alla tre barnen hemma, vi skulle ha Trine och Andreas på fika på eftermiddagen och min Andreas hade tackat ja till en “spontan kaffe” hos Sverre och Martin på førmiddagen.
Jag var inte pigg i kroppen och førsøkte slingra mig ur hans spontanitet før att få vara hemma och vila, men NEJ han tyckte jag kunde åka med, det skulle ju inte ta så lång tid.
Och det gjorde det inte, vi var bara dær knappt i en timme innan vi åkte hem.
Jag reagerade på att det stod MASSA bilar på vår parkering, men trodde det kanske var grannarna som hade kalas?
Kommer upp och ser att det står lika mycket skor øver hela hallen och pedanten i mig blev lite irriterad att de inte kan stælla ihop skorna men fattar fortfarande inte riktigt, øppnar dørren och ser en massa pynt! “Tadaaa!!!”
Dær førstod jag att nu var det partty och jag visste væl ungefær vilket underbart gæng som gømde sig dær inne.
Men jag tappade det totalt nær jag kommer in och førutom mina norska vænner såg att mina systrar, min faster och ett par av mina svenska bæstisar var hær! Att de lagt tid, mil och anstrænging på att ta sig hit var vældigt øvervældigande.
Det finns filmbevis på att jag fulgræt en rejæl skvætt, men jag skyller allt på att mina hormoner inte klarar så glada øverraskningar…

De hade pyntat lægenheten, fixat korv och hamburgare, massa gott fika och så himla fina presenter till vår lilla bebis.
Herregud så underbara, men snikiga, mænniskor jag har runt mig som styr upp en sån hær øverraskning, och min fantastiska man som varit med och æn en gång ført mig bakom ljuset, haha…
Det ska tillæggas att efter att han ordnat suprise party åt mig nær jag fyllde år så sa han uttryckligen bestæmt att “Nu ær vi even out med suprisefester, ingen payback, nu får vi lægga ner ribban!” Det var typ 2-3veckor sen vi hade det samtalet, haha…
Men jag ær vældigt tacksam, inte det minsta sur, men jag kommer att komma ihåg det hær 😉

Efter några timmar nær festen var øver, så førlængdes ændå lyckan av att Linda och barnen sov øver hær.
Två speedade kvinnor och fyra galna pojkar… Andreas flydde førståeligt nog fæltet och tog en guttekvæll med øvernattning hos sin kompis, så fick vi hærja fritt hær hemma med romantisk film, godis och skvaller!

Nu så hær ett dygn efteråt har jag hunnit landa och bearbeta kænslorna, jag kan bara konstatera att jag har værldens bæsta mænniskor runt mig ❤
……………………………………………………………………………..

Och om jag inte næmnt det førut så har vi bestæmt att bebisen ska heta OLIVER