Framstupa sidoläge

Jag har gått typ hela dagen med en mobil utan mobilnät, trots omstart (mitt bästa, och enda, knep att lösa tekniska fel) så stod jag tillbaka på år 2000 med en telefon som bara gick att ringa med.
Gick lite sur in på Telenor butiken på eftermiddagen, den unga killen i butiken fixade problemet på ungefär 10sek med att slå på mobildata knappen. Det var pinsamt, men ändå en lyckokänsla att min “snuttefilt” var igång igen!
Jag är lite lost utan den, jag hade bl.a hunnit irra runt rejält i Inre hamn i Karlstad när jag letade efter den (för mig) nya lunchrestaurangen jag skulle möta mina vänner på. Bara en sån enkel sak, hitta vägen utan mobilen till hjälp 😅

Resten av dagen har flutit på fint, och efter en rejäl husmanskost middag hos mamma nu på kvällen så har jag lagt mig själv i framstupa sidoläge!
Alltså den här lilla babyn tar sin plats i magen, och med lite extra mat för mig så är det lungornas utrymme som ryker. Det blir så svårt att andas!?
Är jag dessutom så trött som jag är nu efter föregående brist på sömn, då är det bara att kasta sig ner på sidan och se till att man har fria luftvägar, jag känner mig inte kapabel att andas ens, haha…

Advertisements

Här i natten

Hallå mina vänner, klockan är mitt i natten och jag vaknade för över en timme sen och kroppen hittar inte tillbaks till någon skön sovställning eller ro. Liven i candy crush är slut sedan länge så jag kan väl skriva ett par rader här 🙂

Igår hade jag resedag till Karlstad, buss som ankom tidig eftermiddag, så var det raka vägen och plocka upp Billy på skolan och hem och få i honom lite mat innan han skulle på avslutning med fotbollslaget.
Match barnen mot föräldrarna stod på schemat och jag drog utan att blinka “gravidkortet”!
14 överladdade 8 åringar på samma plan som sina medelålders föräldrar med årets och kanske livets sista chans att sätta avkommorna lite på plats, vi vet alla att det börjar vända, snart är de både snabbare och mer skillade än oss, haha…

Föräldrarna vann, jag räknade till bara 4st barn som grät pga spark på benet, knäskada eller boll i ansiktet, och noll skador på gamlingarna. Det måste ses som en lyckad kväll, inget blod och inte en enda hälsena som rök! Haha…
Så fick kidsen pizza efter matchen och viktigast av allt, en varsin medalj!
Billy tog inte av den förrän han skulle sova och jag tvingade honom 😄

On top again

Tack snälla!! för hur kroppen återhämtat sig efter de senaste dagarnas dipp.
Idag har jag kunnat röra mig utan att halta och yrseln var borta, tjoho (inte jinx, bara tacksam!) 😄

Firade med veckans sjätte pass på gymmet (den sjunde dagen gick vi topptur), och fick till ett helt grymt ben- och axelpass.
Benövningarna är lite anpassade nu, vissa har jag strukit för jag har läst att de kan skada mer än göra nytta nu när mitt bäcken är ett mjukt pussel, och mycket kan jag inte göra för magen är ivägen.. Hehe..
Men idag lyckades jag med konsten att få sån mjölksyra i min lilla rumpa att jag inte visste hur jag skulle ta mig upp ur booty builder maskinen!😂

Upp kom jag och fick avsluta med starka axlar ur alla vinklar. Det är dock lite otacksamt att ta gymselfies nu för tiden, jag lyckas aldrig få någon imponerande pump som syns på bild, och det är en viss annan växande kroppsdel som tar över hela showen!? 😅

Awesome

Jag vaknade efter en bættre natts sømn med ett mopsarsle i ansiktet och solen i øgonen, då vet man att “Det hær kommer bli en awesome dag!” Haha…
Kænslan førminskades inte nær jag kom utanfør dørren och det var såpass varmt att jag slapp førsøka knæppa jackan, før favoritjackorna børjar bli trånga nu, men favoriter ær værda att kæmpa på lite med.
En ordentlig førmiddagspromenad i snigeltempo med Stella fick sætta igång kroppen innan jag fortsatte mot gymmet och la ordentligt med tid på øvningar før att schasa bort Ischias och småkænningar av foglossning. Eller bæckenlossning (tror jag det hette?) som Andreas påstår att det heter på norska och ær ett ord jag måste anvænda før att “ingen førstår mig”.

En god timme med lættare vikter før underkroppen, men relativt normalt stark i de seten jag gjorde før øverkroppen.
Jag ær faktiskt i god form i rygg, axlar och armar, men dæremot ær blodtrycket lite væl lågt så jag blir yr mellan seten och får se till att andas, dricka och ta lite længre pauser før att de ska bli bra.
Det dær med att lyssna på kroppen ær inte min starka sida, men jag børjar bli bættre på det och kanske framførallt læra mig ungefær hur den hær formen jag besitter nu reagerar på olika aktiviteter.

“Roligast” på gymmet i dag var att det var en annan gravid tjej dær, det har jag faktiskt aldrig sett førut!
Jag kænner mig som en utomjording nær jag kryssar runt bland alla fitnessmænniskor, pensionærer, løpare och andra uppenbara grupperingar med min mage, jag har liksom ingen att identifiera mig med och jag smælter definitivt inte in. Så jag blev så glad att se någon “likadan”, jag stirrade så mycket på henne att jag tror hon tyckte att jag var lite obehaglig? Haha…
Jag kanske borde gått fram och hælsat och sagt något kæckt, men nær jag ær nykter eller ur tjænst så ær jag inte lika tuff att ta kontakt och småprata med fræmmande mænniskor. Så jag nøjde mig med att stirra! Haha…

20år som storasyster

Idag är det ingen vanlig dag, det är 20år sedan jag fick en lillasyster!

Jag har ju haft min tvillingsyster att bråka med hela livet, men ett “riktigt” småsyskon var verkligen en förändring i livet.
Från att ha mamma som en 24/7 assistent till att behöva se mig som ständig nummer 2 i kön till uppmärksamhet och upppassning, sen blev hon större och jobbig på köpet! Haha…
Som jag skällat efter det bortskämda lilla barnet, men jag har även varit en jobbig storasyster tillbaka.
Vet när jag skulle lära henne rida och hon var jätteduktig men tyvärr lite feg, till slut tog tålamodet slut, hon kunde ju inte trava runt timme in och timme ut om hon skulle bli en duktig hoppryttare!? Så jag smackade lite diskret igång hennes ponny i galopp, vilket resulterade i panik, hon skvallrade för mamma och resten är historia.
Det blev aldrig någon hoppryttare av henne, till min stora besvikelse! Haha…

Nu är hon tydligen något liknande vuxen, vilket jag vägrar tro på. Hon kan förvisso göra kaffe, men jag har fortfarande känslan av att hon kommer bli överkörd om jag inte har koll på henne när vi är ute och går.
Men hon är verkligen en fin människa, något naiv och lite dramaqueen, men med så kul humor och ett helt enormt hjärta!

Så hurra för Michelle idag ❤️

Min fredag

Men hallå folket, det ær ju fredag, hurra!
Sækert många som åkt från jobbet med den dær skøna fredagsfeelingen i kroppen typ nu, den lite trøtta men “redo før helgen” kænslan, kanske ska det handlas tacos och kanske en tur in på Systembolaget?
Gløm inte godiset!!!

Jag ær ensam hemma hela helgen, så hær blir det inte tacos och verkligen inget vin, men apelsinjuice, nom nom, kan dricka ihjæl mig! Apelsinjuice med isbitar… 🙂
Kanske inte det nyttigaste, jag førtrænger fort hur många sockerbitar ett glas motsvarar om någon råkar upplysa mig om det, jag måste kunna njuta ett par glas juice i dessa i øvrigt åtstramade månader.
Sen till våren så ska jag sluta med juice och bli nyttig, men då ska jag också kunna unna mig ett par glas vin istællet! Balans mina vænner, haha…

Dagen har gått lite i mitt eget tempo, startade upp førmiddagen med en yoga klass i førhoppning att det skulle stræcka ut och tænja upp den hær ømma kroppen. Jag vette tusan om det fungerade øverhuvudtaget, jag har haltat runt hela dagen ændå, men det var en “ond- skøn” timme så det var good enough.
Sen har jag stædat och grejat lite, men kænde att jag orkade inte halta en ordentlig promenad med Stella och hon var så busig, så jag gick bort till hundlekparken med henne och hade sån tur att dær fanns det en liten tax som hon klickade totalt med!
De sprang och lekte som tokar, och efterhand ansløt det flere och større hundar, då blev Stella lite blyg och trøtt. Så efter någon timme ropade jag “Hadeeee” och gick hem och hær ligger hon helt utslagen och snarkar!
Perfekt, før nu kænner jag mig vældigt gravid… hehe… trøtt i ryggen och lite såna dær “sætt dig ner kvinna” sammandragningar. Eller inte sammandragningar, eller jo kanske, men magen ær stenhård och det ær næstan lite jobbigt att andas før det kænns som att lungorna inte får plats.

Så nu ska jag njuta min apelsinjuice och makten av att bestæmma totalt øver vad jag vill se på teve ikvæll! 🙂

 

Sluta jinxa

Att jag aldrig lær mig att sluta jinxa, alltså sæga att saker ær så bra før då kommer det ju alltid i bakhuvudet att det motsatta sker.
T.ex. “Jag har inte haft magsjuka på 15år“. Dagen efter kræks man tarmarna ur sig…

I går satt jag och skrøt att min form ær så bra, både muntligt och på sociala medier, att jag lætt kan skutta upp før ett berg, hurra før tidernas graviditet liksom!
I dag, not so good…
Eller det børjade væl redan i går med en mer och mer ømmande høft, som till slut gjorde ont på riktigt, och under natten har det gjort ont ner i hela benet så jag var tvungen att gå upp och ta på liniment och svælja någon værktablett mitt i natten.
Så mycket før den perfekta formen!

Min amatørdiagnos ær att jag i går eftermiddag hade besøk av Silje och att jag suttit lite snett uppkurad i soffan under ett par timmar med all vikt på just den høften som gør ont nu.
Frågan ær bara vad jag ska gøra før att få det gå øver?
Jag tror (tyværr inte) total vila ær svaret på den frågan, och det ær det definivt inte før øvriga delar av kroppen och knoppen, så nu ska jag halta mig ivæg till gymmet och se om en stund på crosstrainern kan få igång cirkulationen!