Dessa restriktioner

Jag kan säga att det var så mycket lättare att vara gravid när jag var 19år istället för 34år!
Och det har inte med formen att göra, för den är faktiskt riktigt stark, men alla livsnjutningar man lagt sig till med som är “No No!” när man är preggo.
Som 19åring levde jag i stallet och min kostcirkel bestod av vanlig husmanskost mamma ställde på bordet, det galnaste jag drack var väl O’boy…
Till och med när jag var 25år och väntade Billy så hade jag knappt vidgat vyerna, mitt största problem då var att välja fisk från rätt sjö till middag.
Efter den graviditeten har det snabbt gått utför, det är fult att skylla på barnen, men jag kan ju utan att peka ut någon säga att det var under Billys första levnadsår blev beroende av kaffe… haha… #EarlybirdKiddo

Sen har jag börjat älska brieost, spekemat, viiiiiiin och sushi!
Jag trodde sushi med undantag för lax och tonfisk bitarna var ok, så jag har ätit de med räkor, kyckling och avokado, men min barnmorska var skeptisk även till det pga hygienen med den råa fisken i samma köken. Någon som kan styrka/ avfärda hennes åsikt?

Kaffe är ju mitt liv, och jag är glad att jag iallafall får lov till ett par koppar om dagen. Men nu vill det sig så tokigt att jag vissa dagar bara mår illa utav det, som idag.
Jag har varit ute med Stella några gånger inatt och har en huvudvärk kaffe skulle ge på nöten, men varje klunk är som kräkmedel.
Tvingade i mig en halv kopp för sakens skull, men det känns bara sorgligt att jag från början går på kaffe diet och det lilla jag FÅR dricka KAN jag inte dricka.
Tur jag är ensam hemma, idag är det en seg dag för mig 😅

Advertisements

Min nya bästis

Tack och lov att vi köpt en hund så jag slipper vara ensam hemma, vilket härligt sällskap det är!
Även om hon sover så är det ändå något med puls i närheten, och när hon är vaken så är det fullt ös medvetslös.
Just nu har vi varit ute i trädgården och gjort av med lite energi på att träna inkallning. Problemet är inte att hon springer iväg, utan mer att hon lägger sig ner och vägrar röra på sig… Så jag tänkte försöka befästa inkallningen innan hon kommer på att hon kan dra åt andra hållet!
Och hon blev faktiskt superduktig innan vi gick in.

42% preggo

I dag har vi varit på vårt førsta møte med vår barnmorska under graviditeten, eller “jordmor” som det heter hær i Norge.

Jag ska erkænna att det ær inte bara bara att vara gravid i Norge nær man ær van vid det svenska systemet.
Eller uppføljningen ær densamma, inskrivning vecka 12, sen besøk var fjærde vecka, lite tætare i slutet, och så rutinultraljudet runt vecka 18-20.
Men inskrivning ær hos min fastlege (allmænlækaren), sen får man vælja om man vill træffa en jordmor också och hur ofta. En del går t.ex. varannan gång hos dem, eller bara alla besøk hos densamma.
Och jag som inte ens hade en fastlege hær nær jag blev gravid fick ju først ægna mycket tid åt att ens få en sådan, och att sen hitta information om var det fanns en jordmor i nærheten av oss var ju næsta nøt att knæcka.

Så inskrivningen gjorde vi som sagt hos min sprillans nya fastlege, jag tog blodprover och gav information om oss sjælva och allt det dær, men jag personligen tyckte att det kændes lite konstigt att træffa en lækare, jag ær ju inte sjuk? Hon var ju trevlig och korrekt, inget ont om det, men nær jag ær gravid så vill jag bli mer personifierad æn patient- erad, om man kan uttrycka det så?
Så jag bokade tid hos en jordmor rætt intill dær vi bor, och i dag var vi alltså dær før førsta gången, och dær fick jag den rætta feelingen!
Hon såg oss i øgonen nær hon pratade med oss båda, hon hade humor och ingav en massa førtroende.
Hon tyckte att så længe allt fortløper normalt så kan vi gott komma till henne på alla besøken framøver, och det kænns vældigt skønt.

Hur var statusen på mig då?
Jo men klart godkænd!
Jag ær i vecka 16+5 i dag, eller slutet av vecka 17 om man säger som hela veckor, jag har lågt blodtryck, bra værden, jag har gått upp ca.2,5kilo varav jag tror hælften sitter på brøsten, haha… herreguuuud vad de væxer!?
Vi fick lyssna på hjærtljuden før førsta gången också, det ær ofattbart att det ligger en bebis i min mage! Det pickade på med 152slag/ minut och vi hørde hur den bøkade runt och rørde sig också. Jag har inte kænt några rørelser æn, men nu har jag ju inbillat mig att jag gjort den under kvællen i dag bara før att jag VET att det rør sig, haha…
Om två veckor ska vi på ultraljud och det blir ju vældigt spænnande, vi hoppas på att de ska kunna se om det ær en tjej eller kille!

Valpliv

Jag är heeelt övertygad om att min rumpa blivit fastare på bara tre dagar, och det är av alla turer ner-ut- upp med Stella.
Valpar är ju underbara, jag får inte nog av henne, men de har ju NOLL självdisciplin att hålla tätt…!

Så nu är det en period när jag punktmarkerar henne och går ut med henne i tid och otid dygnet runt, jag ser det som en utmaning att få minsta möjliga antal olyckor inomhus.
So far har vi mer lyckade än misslyckade toabesök, och jag är henne i hasorna så det här ska bli bra på rekordtid!

Hon är en helt fantastisk liten hund, så kärvänlig och trygg. Och trött! Hon sover och sover och hon somnar var som helst. Förut var jag ute med henne då bara la hon sig på rygg med alla tassar i luften och somnade! För övrigt samma position hon intog när jag skulle klippa klorna på henne för första gången, noll drama liksom, haha… men klotången vi köpte i storlek mini var ända för stor för henne, så det slutade med att jag klippte med vår nagelsax.

Stella är hämtad!

Det bästa med att komma hem var att vi varit och hämtat hem vår lilla mopsvalp som fått namnet Stella.
D- day, vi alla har längtat ihjäl oss efter den här dagen!

Nu sitter vi faktiskt i bilen på väg hem, det tar lite mer än 1,5timme att köra och vi har väl ett par mil kvar.
Vår lilla superstjärna tar bilturen helt med ro och ligger och sover djupt i sin bur. Så duktig ❤

Vi lyckades självklart glömma hennes medföljande säck med avtalet, dokument, foder, osv hos uppfödaren. Typiskt oss, när uppfödaren messade så suckade vi och jag frågade om vi iallafall fått med oss alla barn, haha…
Som tur var så fick vi iallafall med oss hennes filt och gosedjuret så hon har den lukten och tryggheten med sig, och mat får vi helt enkelt åka förbi hundbutiken och köpa nu.

Det lär bli en hel del hunduppdateringar framöver!

Gravidhjärna

Hallå från 27C, jag sitter med en bortdomnad rumpa och svullna fötter på flygplanet halvvägs hem till Norge. Av någon konstig anledning stoppade jag mina sneakers i väskan jag checkade in? Så jag har inget att byta klackarna med, jag tror det är det man kallar gravidhjärna…? Haha…

Standby lotteriet med biljetter gick vår väg den här resan också, alla kom med samma flygplan och den här turen är det jag som sitter på raden med barnen, och A som fick en plats lite längre bort. Det är fair, och det är verkligen inga problem att resa med de här barnen så länge deras ipader har batteri och offline filmer!

Same thing- different shit

Hej bloggen!

Näst sista dagen på semestern, imorgon kväll flyger vi hem till Oslo igen och det känns som att vi fått ut det mesta möjliga av tiden här nere.

De senaste dagarna har vi haft en hyrbil och tagit oss lite längre än poolen eller stranden. Som igår åkte vi till Torrevieja och en ny strand, same thing- different shit!
Där fanns nämligen våra goa vänner Linda och Pierre med barn, och vi satt hela dagen på stranden och stämningen var på topp.
Framåt kvällen förflyttade vi oss till strandpromenaden för semesterns godaste middag och fotbollsmatchen på storbild. Barnen var dock sådär imponerade av matchen när det låg ett stort tivoli rätt över gatan!
Så jag och Linda fördrev andra halvlek med att försöka hålla jämna steg med dem runt tivolit, men hade lite fördel av att vi hade pengarna, dvs de hade ett intresse i att inte försvinna från oss, haha…

Idag har vi haft poolhäng hemma, innan vi på eftermiddagen stoppade in hela familjen i bilen för en tur till Benidorm för middag och turistande. Men det har varit helt sjukt varmt idag, så ac’n i bilen var mer lockande än att gå gata upp och ner, så vi tog helt enkelt bilen och körde uppför ett berg för lite nice utsikt över Benidorm.
Är man tillsammans med en norsk så är det ju mer regel än undantag att man ska upp på ett berg, eller “fjell“, som han envisas säga… I början var jag nykär och hade väl ätit bajs om han bad mig, haha, men det är ju inte så svårt att lära sig uppskatta en magisk utsikt!

Jag fick agera fotograf åt lilla sonen också, första semestern han har egen mobiltelefon, och samla minnen för livet är viktigt!