Fredag- och första veckan efter semestern är avklarad på jobbet igen. Första dagen närmare 200mail. Andra dagen grävde jag mig ikapp. Resten av veckan rent njut att vara tillbaka med sköna kollegor och jag har så mycket kul planer för jobbhösten! Mycket utbildningar med nya kunder, både i butikerna, med vår showtruck och till HQ i Tyskland. Och så kommer det ett par nya spännande produkter till årsskiftet, det blir spännande att sätta sig in i ännu mer teknik, hehe…
Nej det var skönt att komma igång, men jisses vad trött jag blir av att sitta still? Är liksom piggare när jag går upp för fjäll från morgon till kväll? Inatt blev det extra lite sömn pga barnen (yes de får skulden i kollektiv) och jag la en liten önskan till Oliver när jag nattade honom att han kan gärna ta sovmorgon imorgon 😅
Han har för övrigt haft en långdragen trotsperiod, men äntligen kommit till ”sans” och går bara och ler och busar hela dagarna! Det är en fröjd att hänga med (efter) honom och nästan så man inte vill lägga honom på kvällen för han är så söt. 😍
Nu sitter jag spänn och väntar och längtar för om någon halvtimme kommer ÄNTLIGEN Liam hit för första gången på kanske 1,5-2år? Nu passar det äntligen med sommarlov, klar med sommarjobbet och framför allt- Värmland har varit ”grönt” i en vecka och han kan åka hit utan karantän!! De öppnade för det i måndags så han (och min lillasyster) bestämde direkt att åka hit, och tur var väl det för idag kom besked att de gör det oranget igen från måndag… så gissa om vi ska mysa och ha det kul i helgen, förväntningarna är tokhöga ❤️
Efter en vecka på egen hand så var det då dags att komma “back to business”, dvs samla in kidsen! Oliver som varit hos mormor en vecka och blivit bortskämd till max (“ett nej är alltid ett lite segt ja”), Billy som är brun som en pepparkaka efter fotbollscamp och västkust- häng, teenq queen och sist men inte minst Stella. Vilket gäng, det tog oss väl ungefär 21minuter innan vi längtade tillbaka till tältlivet, haha… Nej då, allt har sin charm 😉
Vi hade ett par dagar hemma där vi varvade tvätta- tvätta- tvätta efter en vecka på luffen, med att hänga på stranden då Oslo bjöd upp till nästan 30grader, samt att grilla spontant med goda vänner. Hemma- vacay är inte det värsta när man kan ha syden- stämning, dock har jag inte dragit det så långt att jag går och sippar sangria från lunch och framåt, jag är lite osäker på om det är att dra strået i rätt riktning eller ett steg för långt…? Hehe…
Lånade Trines hatt för den obligtoriska “sommarbild i bikini och hatt” bilden. Jag måste köpa mig en egen hatt….!
Världens bästa killar i harmoniska stunder på stranden ❤
När allt var tvättat och nästan läkt skoskavet, så var det dags att packa oss iväg igen för en äkta hyttetur- långweekend med Andreas familj. Alltså när man ska iväg 4dagar med vår familj så packas båda bilarna, det är oklart om vi ska på en hytte med vatten, värme, kök och toalett med 500m till närmaste välsorterade matbutik, eller om vi packar för 1år av självförsörjning? Vi är vad man kallar “Survivors” oavsett om vi ska på stranden, hyttetur eller ett snöhål på Svalbard… haha…
Denna resan blev inte så fysiskt ansträngande, visst gick vi i snitt någon mil per dag på fjället, men de som fick upp pulsen allra mest var när vi skulle fika bredvid toppen av ett vattenfall med 2st 2,5åringar…! Alltså jag hade pulsklockan på och såg min stressnivå, det är inte konstigt att jag har grå hår om vi säger så. Men vi fick många timmar ute, strålande sol och goda middagar och häng med storfamiljen.
Nu är vi hemma igen, all tvätt är nästan tvättad (igen) och vi har sista veckans ledighet hemma och det är faktiskt lite skönt. Nu har vi några små ärenden som ska ordnas medan ledighet finns, sitta still och se på lite OS, till helgen ska vi samla storfamiljen till Andreas igen och så ska vi på 30års fest också, så nu är det några djupa andetag innan jag börjar jobba på måndag igen. Men det ska bli kul, nu längtar jag tillbaka att få fart på hjärnan igen, komma i centrum av showen och ha lite rutiner igen. Den här ledigheten gjorde vad den skulle med mig, få vara ute och få massa härliga minnen med familjen och ge mig energi för kommande månader. ❤
Så var det dags att avverka årets sommar- semester 2021! Eller jag är faktiskt snart klar med den, men den har tillbringats på ställen utan alltför bra täckning och medvetet med mindre skärmtid, så därför har uppdateringen fått vänta på sig. Vi hade gått lite “vilt in” och bestämt att vi skulle ha en vecka med ett stort gäng vänner i Alicante- dessutom utan barn. Det verkade inte så vilt när vi satt ett stor gäng i April och drömde om bättre tider, men ju närmare sommar det blev ju mer avlägset blev drömmen om att komma oss utanför Norges gränser utan alltför mycket styr när vi skulle tillbaka hem. Så världen får vänta ett tag till, men plan B blev inte helt tokig den heller.
Min mamma ville nämligen gärna låna Oliver i en vecka, och de stora barnen var med sin andra familj på västkusten, så då var det bara kvar för oss att låna ut hunden och packa bilen full av tält, fjällutrustning, skavsårsplåster och någon box med vin (viktig ingrediens oavsett typ av semester!). Så hade vi ett par olika alternativ för vart vi ville åka, höll ett öga på väderrapporten och bestämde dagen innan vi åkte att starten gick till Geiranger! Den lilla norska turistpärlan som brukar vara nedsprungen av utländska turister är ju nu lite mer tillgänglig och attraktiv för oss än i vanliga fall. Och det var en riktig fullträff som start på veckan, sååå vackert att köra redan efter vi passerat Lillehammer.
Vi är ju av det spontana slaget och hade inte bokat någon camping för natten, lite vilt mitt i högsommarsemestern och allt, men med ett litet tält och en dos god tur så fick vi en 10/10 tältplats på Vinje camping, utsikt över Geiranger fjorden och dessutom nöjet att ha de skönaste tält- grannarna ever! Ett norsk- svenskt par från Oslo som också droppat kiddot hos dess mormor och tagit en road trip, där delade vi bord, såg på fotbolls EM finalen och drack vin och hade det superhärligt 😀
Dagen efte hade jag googlat fram att VINSÅSHORNET som låg “rätt bakom” campingen var en tuff men väl värd tur. Vi snörade på oss fjällskor, smörjde oss med solskyddsfaktor och tog våra första höjdmeter för den veckan! Svart tur längs framsidan fjället upp, och en röd men lite längre tur på baksidan ned. Trots att turen upp var TUFF med vad som kallas “luftiga partier”, mycket klättrande rakt rätt upp… så gick det bättre än vad jag trodde när vi stod vid foten av den sista stigningen och stirrade rakt upp i himlen.
Men när vi startade nedstigningen så blev det lite problem, något på utsidan mitt knä var som en kniv in i knäet för varenda steg och jag trodde på riktigt att jag aldrig skulle ta mig de 8km ned till campingen utan att jag skulle behöva bli bärgad med helikopter ned. Fly of shame liksom….? Men steg för steg, ett par tårar och räddningen att vi var så högt att det fanns fläckar med snö blev min räddning, fick ta av mig linnet, knyta det runt knäet och stappa fullt med snö runt knäet. Sista kilometern gick jag till och med baklänges ned…! Så det tog lite udden av en i övrigt helt magisk tur där vi utmanat oss rejält i både uthållning och tuffhet. Vi kom oss tillbaka till tältet, Andreas grillade hamburgare och jag surade över att kanske hela veckan var förstörd på dag 1.
Dagen efter kändes det som att jag blivit övekörd av en lastbil när jag haltade ur tältet, men en kaffe, ett par värktabletter och en köretapp på några timmar till Åndalsnes över bland annat Trollstigen (ännu en check på want to do listan), så gick vi in på en sportshop och köpte knäskydd och tejp, då kände jag mig som såpass ihop limmad att vi gav oss på Rampestreken som är en ca timmes trappa rätt upp, men ändå civiliserad familjetur. Egentligen hade vi tänkt gå en längre tur, men det fick bli ett bra test på om mitt knä fungerade, och med min lilla egenbehandling så höll det faktiskt upp, happiness! Och även om det var en “enklare” tur så låg snittpulsen rätt under 170 när vi stampade på uppöver.
Därefter var det lite planläggning var turen skulle fortsätta, vädret skulle bli lite grått åt alla håll dagen efter, men därefter verkade det som att det skulle vara finast söderut. Så vi tog en körda och hamnade till slut i Bondhus, en liten halvtimme från Odda.
Så tejpade vi upp mig, packade säcken och tog oss veckans längsta mest breathtaking tur till Folgefonna glaciären och via socialt media vänliga Bondhusvannet 😀 Helt turkost vatten med bergen i bakgrunden, men det fick bli en snabb fotoshot innan vi började klättra upp i molnen, bokstavligen….!
Och det var helt sjukt att komma upp och se hela glaciären sträcka sig så långt ögat nådde, och hur det var vattenfall ned längs kanterna där den höll på att smälta, och dånet som kom när isen rörde lite på sig… Det var riktigt häftigt!
Som avslutning på semestern så tog vi en vilodag, men inte desto mindre äventyr för det, för vi hyrde en båt och tog en dag ute på fjorden. Lyckades till och med hitta en privat strand i form av ett stort stenblock som man bara nådde till med båt.
Och pricken över i:et var ändå vår fricamping på vägen hem mot Oslo igen, mitt ute på fjället fann vi en liten strand mitt i en fårhage (de går ju spritt över fjället så inte så bokstavligt som vanligt haha), där blåste det rejält men med en så fantastisk solnedgång och perfekt grillad biff så blev det bara amazing 😀
Så Alicante i all ära, men vår barnfria vecka blev en vecka att minnas ❤
Äntligen har Billy fått sommarlov och det betyder ”packa väskan och kom till Norge!!!”
I år var det inte så lätt, hot om karantänhotell, avslag på söknad, få mormor att agera taxi till gränsen och Andreas fick möta på den andra sidan. Men JAAA det gick, ett negativt coronatest senare och han var på väg för ett par veckor hos oss 🥰 nu är jag komplett igen med min mellan- tok hemma ❤️ Bara Liam som saknas, men han har skaffat sommarjobb så han är ursäktad, jag får boka tid med honom när jag är i Sverige igen. Mutar jag med middag eller shopping så brukar han ta sig tid att rensa schemat för mig haha… 😉😄
Vi har börjat packa bilarna för en helg i tält med barnen och Andreas familj. Det ser ut som att vi ska vara borta hela sommaren, ena bilen är redan fylld med tält, sovsäckar, gummibåt, osv. Nu ska kläder, myggspray och mat in i den andra bilen!😅 men vi ska bara vara borta en natt, haha… Men det blir kul! Hoppas jag…. Förra sommaren var inte Oliver så imponerad av att sova i tält och allt det där, men vi hoppas att han mognat åt en positivare inställning så vi kan ha det härligt och harmoniskt i helgen. 😃
Idag är en historisk dag, jag har ÄNTLIGEN fått min första vaccinspruta mot Covid, och inte för att jag är så rädd för konsekvenserna av viruset (dock hade jag inte tacklat mer trötthet och förvirring än jag redan är hehe), men för LIVETS skull.
Och då menar jag inte ”Livet” som att möta vänner, gå ut på resturang eller resa ut i världen. Utan jag menar att jag äntligen kan vara mamma igen utan att tackla regler, lagar, riskera böter och spendera vardagen i karantän bara för att vara med mina barn. För hur fint det än lät i början att ”det är mot FN’s barnkonvention att hindra barn och föräldrar att mötas”, så står jag ändå här idag med 4coronatester på 7dagar (varav ett kostar ca.1000kr), med 8dagars karantän och numer att den ska spenderas på karantänhotell (som man själv får betala), allt det för EN tur till barnen i Sverige.
Jag har hela tiden lett lite stelt och sagt ”det går bra”, men hur många gånger jag gråtit detta året och mått dåligt för att det hindrar mig möta barnen vet jag inte? Senast i söndags på svenska Mors dag, en helg som varit perfekt att vara hemma i Sverige, men istället låg jag hemma och grät och var ledsen när jag såg mina vänner lägga ut familjefrukostar och härligheter på sociala medier, och jag kan inte åka till mina barn pga de hårda regler som är nu.
Det är en vidrig situation och jag funderar seriöst på hur detta året påverkar barnen och vår relation för framtiden, det oroar mig dagligen… så att jag fått satt vaccinet idag var verkligen en lättnad jag inte kan förklara med ord…!❤️
Idag fick jag ett väldigt efterlängtat sms, nämligen att det äntligen är min tur att få boka tid för vaccin!🥳
Efter 1år med strängare och strängare restriktioner för att resa mellan Sverige och Norge så har jag skojat lite allvarligt om att jag kan ta det ryska Sputnik vaccinet om det så är, men nu verkar det lösa sig under mer städade former. Om grundlaget min läkare gett är min ålder (Andreas teori, vi skojar ju friskt om den enorma åldersskillnaden på 1,5år mellan oss) eller om det är pga min astma ska vi låta vara osagt. I vilket fall tycker jag med mina 4 tester/ vecka när jag varit i Sverige verkligen förtjänar att få vaccinet 😄
I övrigt är det fullt ös, denna veckan har jag haft ett par kundmöten, dvs många mil i bilen! Jag älskar verkligen min lilla Tesla och jag har blivit riktigt trygg på att hitta laddare till och med i de djupaste skogarna, däremot är jag djupt besviken på utbudet av mat när man är ute och åker, jag är så trött på Mc Donalds och bensinstationsmat.. Kan inte någon starta något nyttigt OCH gott utbud av mat för oss på vägen? Jag hade varit först i kön..!
Min mamma har skällat på mig att jag bloggar för lite, så då är det bäst att göra mamma glad!
Formen på vår familj är relativt bra, vi brukar skoja seriöst om att man omöjligt kan hålla reda på alla sidor av bollen hos oss, och det är sant- så de dagarna man har lite självdistans och känner sig ok med de sidorna av “bollen” som är bortom kontroll, så har vi det fint. Självdistans är en god egenskap med ungar all over och en värld på kantring 😉
Och så har vi ju passerat årets andra julafton- 17:e Maj! Än en gång med starka restriktioner på antal gäster, inga happenings ute i Oslo och dessutom HEAVY spöregn hela dagen. Detta hindrade oss inte från att göra en ordentlig brunch, klä Oliver i kostym och jag själv ålade mig i en sjukt sexy liten röd klänning dagen till ära. Andreas mumlade fram någon kommentar liknande “Vem hade kunnat tro att det där dolde sig i pysj- helten (pyjamas- hjälten på svenska)” jaaa, “sjukt sexy” är kanske inte mitt ledmotiv på vardagskläder, men reaktionen jag fick av honom under dagen uppmuntrar mig definitivt att kanske bjuda på lite urringning även till vardags framöver, haha… Nu tror vi väl ändå att nästa års 17:e maj kommer bli något av livets fest efter 2år med locket på?
Någon som inte har locket på är Oliver som är riktigt mycket 2år nu om dagarna. Han har noll konsekvenstänk och lika mycket tålamod (noll), men så sjuuuukt söt när han babblar svorska och styr oss med en pytteliten uppskrapad järnhand, haha…. Sista veckan har han tuffat runt med ett stort skrapsår över hela näsan efter en vurpa på förskolan, det har sett värre ut än han upplevt det, men det bara ÄR den åldern nu när han slår sig mer eller mindre flera gånger om dagen. Den åldern kan ju hålla sig allt från en kort period till flera år, lite beroende på om han är lik sina storebröder eller ej, sant är iallafall att livet som pojkmamma ger lätt en del grå hår, men det är ju väldigt kul också.
Liam har iallafall växt till sig såpass att han avslutat sin praktik med sådan glans att han fått sig sommarjobb på samma företag, jag är löjligt stolt över honom, han stod ju också på näsan på förskolan typ för 1år sedan, och nu är han ett huvud längre än mig och ska ha ett riktigt jobb? Sjukt…! 😀 ❤
Alltså idag lyckades jag fånga en bild med min äldsta prins, Liam. Herregud hur kan JAG vara mamma åt den halvvuxna långa killen? Han har blivit en så himla härlig, avslappnad och kul människa, jag nyper mig i armen att jag har tre så fina pojkar ❤️
Liam växte om mig för ett par år sedan, Billy är snart ikapp, tur att jag har lilla Oliver kvar under mig några år till iallafall 😄
Detta är ett tråkigt, men jag hoppas ändå kärleksfullt inlägg… för igår så somnade min farfar in för alltid, och det var en chock för oss alla.
Farfar var 86år, ironiskt nog så fyllde han faktiskt också år igår, men bodde hemma, han och farmor klarar sig gott utan hjälp hemma, han cyklade flera mil i veckan på sin träningscykel, köpte sig sprillans ny husbil och bil, och det var inte många veckor sen han stod och stekte pannkakor till oss alla när vi var där och hälsade på. Jag var inte orolig att farfar skulle försvinna inom den närmaste tiden…
Men igår ringde jag på eftermiddagen för att önska grattis på födelsedagen, då svarar farmor att hon ringt efter ambulans för att han klagat på ont i hjärtat, MEN hon var INTE orolig- han hade varit ute i solen på förmiddagen det kan vara pga det, och jag nu var det väldigt duktiga sjukvårdare hemma hos dem, han skulle åka på en liten kontroll så kunde han ringa mig när han kom hem igen.
Nästa samtal jag fick var från min faster efter 2timmar som berättade att farfar hade dött…
Det är nog det värsta, att det kom så oväntat, ingen var beredd på detta och jag är ledsen att jag inte ringde ännu tidigare på dagen så jag hann säga grattis och få prata med honom en sista gång, men som tur var fick han höra det genom farmor då.
Nu är det farmor vi alla är oroliga för, vår lilla krutkärring som förvisso håller full fart men mycket med hjälp av farfars starka armar. Det var Billys första kommentar, “Hur går det med farmor R?” ❤️
Det blir en tid för familjen att landa och hitta ro trots ett stort tomrum, men jag är ändå tacksam att han fick ett långt friskt liv där han var i aktivitet in i det sista.
Liam la ut detta fina kortet han själv tagit av farfar ❤️
Det är något speciellt med norskar och deras ”hytter”, ”fjellet” och gärna de två i kombination med påsken, då har vi en true lovestory! Jag som svensk har förstått begreppen men inte riktigt känt suget, jag har inte förstått storheten i det helt enkelt?
Tills nu, när vi visserligen helgen efter påsk, men ändå, fick en helg på en hytte på fjellet, och vädret klinkade till som sig bör för denna typen av aktivitet. Lite nysnö före helgen, minus på natten, sol och ett par plusgrader på dagen. Sista pusten att krama ur längdskidspåren. Sitta i solväggen, kidsen leker i snön, spela spel på kvällarna, alltså…! Jag känner att jag gått miste om riktig påskfeeling i hela mitt liv fram tills nu? Men jag ska aldrig mer tänka ”whats the deal?” när Andreas hyllar påsk på fjället, nu ska vi samarbeta för att alltid få sitta där i solväggen och känna hur vintern tynar bort 😍
Vinterns sista turer på skidorna Hade Billy som sällskap och det var riktigt mysig egentid med honomEfter lite trugande ställde sig Oliver på ett par skidor också, första gliden mot landslaget? (Sverige såklart!)
Life by Madde 